Söndagsdikten
















Snökristaller virvlar runt knuten
Vinden gör drivor och mönster

Kylan tvingar sig in genom väggen
Stormen utmanar mina fönster

Ett välkänt ljud här brevid mig
Rogivande, sövande, härlig

Handen förs över mjukaste päls
Värmen din, den är oändlig





Inga kommentarer: